Jag har fått höra flera gånger att man måste försöka förlåta människor för vad dom har gjort vad det än gäller. Man ska tydligen må mycke bättre efter de, men jag tror inte ett skit på de om jag ska vara helt ärlig. Jag kommer aldrig någonsin förlåta min f.d. styvfarsa för allt han sagt och gjort och fortfarande gör. Visst jag behöver inte se honom eller höra hans vidriga röst och har inte gjort de på flera år, men de spelar ingen roll.
De han har sagt och gjort har rent ut sagt gett mig men för livet.

Du är ingen frisk människa, du har något allvarligt fel i ditt huvud. Man kan inte som vuxen förvänta sig att ett barn tänker och beter sig likadant som en vuxen, de finns inte! Ett barn är ett barn.

Det är synd att du inte läser de här för då kanske du skulle tänka om... fast sannolikheten är nog 0 att du skulle tänka om.

Fine, jag kan leva med det du har sagt/gjort mot mig MEN när du gör så att min älskade lillasyster inte ens vågar prata eller ens skicka ett sms till mig när hon är hos dig pga att du hatar mig då blir jag förbannad!

Låt min lillasyster vara!