Idag är det en hyffsat bra dag. Har inte tänkt så mycke på min barndom dom senaste dagarna, vilket är bra. Har ingen lust att gå att tänka på allt de negativa som hänt under min uppväxt. Och för er få som läser min blogg så vill jag inte att ni ska tro att hela min barndom varit skit utan de har varit bra stunder också, även om de negativa överväger de som var bra.

I mitt liv har jag tyvärr råkat ut för två riktiga psykopater. Visst den ena kanske inte är klassad direkt som psykopat men i min mening så är han de. Den andra prickar in en psykopats beteende och tänkande på pricken med allt.
Den första såkallade psykopaten var min f.d. styvpappa. Den andra är min pojkväns f.d. styvpappa, och han är så jävla vriden i huvet så man undrar hur fan han kan få gå lös på gatorna.

Även om min pojkväns f.d. styvpappa inte har gjort något direkt mot mig så har jag ändå varit med i så pass många år att jag vet hur han är och vad han är kapabel till.
Kollade runt på nätet efter olika sidor där det står olika tecken på psykopati och hamnade inne på wikipedia. Utav dom 20 sakerna som står på den listan så matchar han in på 20, dvs alla. För att inte blanda in min familj så ska jag inte gå in på några händelser eller detaljer av vad han sagt/gjort.

Min f.d. styvfarsa kanske inte har alla dom tecken som står men som jag sa förut så är han i mina ögon en psykopat. Jag har skrivit lite i tidigare inlägg om vissa grejer som han sagt/gjort men det är bara en bråkdel. En fullt normal människa hotar inte sina barn/styvbarn att döda dom för en liten skit grej. En normal människa slutar inte äta sina lugnande tabletter för att man får ont i ryggen av dom (vilket är bullshit).

Kan inte världens alla idioter samlas ihop i en stor bunker så spränger vi dom i luften?

Täntke att jag skulle skriva ett lite mera gladare inlägg nu så att det inte bara blir tråkigheter som skrivs här.

Även om jag grubblar mycke över min barndom och min dåliga självkänsla så har jag faktiskt många bra dagar också. I dags läget så kan jag faktiskt säga att jag är mycke starkare som person än vad jag tror själv, och jag har många att tacka för de, självklart min familj, mina vänner (framför allt poopie som faktiskt lyssnar och förstår vad jag pratar om) Sen älsklingen min som alltid finns vid min sida och är helt underbar. Tack till er alla, ni är ovärderliga!

Har ett minne från när jag var 14 (är 24 nu) som vägrar försvinna... För att inte gå in på hela situationen sså kan jag korta ner de lite. Vi hade en "tillställning" hemma där släkten och min morsas & f.d. styvfarsas vänner var bjudna. På den tiden så hade jag en period då jag inte käkade alls och bara festade med kompisarna och spelade fotboll. I vilket fall som helst så fick jag ofta höra av min f.d. styvfarsa att jag inte skulle käka så mycke gott osv osv osv. Men just den kvällen när alla hade druckit och var glada i hatten så satt idioten och snacka med sina vänner om hur "orolig" han var över mig för att jag inte käkade längre och hade gått ner massor i vikt.

Vilket jävla bullshit rent ut sagt. Varför i helvete satt han där och spelade orolig över mig när han inte gjorde annat än att klanka ner på mig jämt om precis allt?!

Hur mycke jag än försöker förtränga alla dåliga minnen så går det inte, det är precis som om dom har blivit fastborrade i min hjärna...

Jag har fått höra flera gånger att man måste försöka förlåta människor för vad dom har gjort vad det än gäller. Man ska tydligen må mycke bättre efter de, men jag tror inte ett skit på de om jag ska vara helt ärlig. Jag kommer aldrig någonsin förlåta min f.d. styvfarsa för allt han sagt och gjort och fortfarande gör. Visst jag behöver inte se honom eller höra hans vidriga röst och har inte gjort de på flera år, men de spelar ingen roll.
De han har sagt och gjort har rent ut sagt gett mig men för livet.

Du är ingen frisk människa, du har något allvarligt fel i ditt huvud. Man kan inte som vuxen förvänta sig att ett barn tänker och beter sig likadant som en vuxen, de finns inte! Ett barn är ett barn.

Det är synd att du inte läser de här för då kanske du skulle tänka om... fast sannolikheten är nog 0 att du skulle tänka om.

Fine, jag kan leva med det du har sagt/gjort mot mig MEN när du gör så att min älskade lillasyster inte ens vågar prata eller ens skicka ett sms till mig när hon är hos dig pga att du hatar mig då blir jag förbannad!

Låt min lillasyster vara!

Att växa upp med psykisk misshandel är nåt som ingen ska behöva gå igenom, tyvärr så är det otroligt många som får göra det.

"Man kan säga att psykisk misshandel är ett beteendemönster som förmedlar till barnet att det är värdelöst, oälskat, oönskat och bara har ett existensberättigande om det möter andras behov. Exempel på psykisk misshandel är avvisande, terrorisering, isolering, hot om fysiskt och psykiskt våld samt utnyttjande."

"Om barnet utsätts för psykisk misshandel drabbas det av djupgående känslomässiga förluster och dess ego och självkänsla bryts ned."

Om man gång på gång får höra att man är värdelös och dum i huvet så är de klart att man själv börjar tro på det. Speciellt om man som jag fick höra det som barn. Det tar som fan på självkänslan.

Trodde att min självkänsla var borta redan men ack så fel jag hade.. efter att ha prövat en massa kläder i affären igår så märkte jag att den lilla självkänslan jag hade försvann väldigt fort.

Jag har alltid haft dålig självkänsla men de här är inte bra. Det enda som skulle hjälpa att få den högre är att gå ner i vikt, men hur ska jag få motivationen till de? Det är svårt att förklara men när man är deprimerad och ingen självkänsla så får man ingen motivation till att gå ut å gå varje dag även om jag vet att MÅSTE.

Det känns som om det är en liten ful gubbe i mitt huvud som säger "tjockis, ditt fläskberg" m.m. varje gång jag ser mig själv i spegeln eller ska klä på/av mig.

Nån som har några tips på hur fan jag ska göra?

I wanted you to know I love the way you laugh
I wanna hold you high and steal your pain away
I keep your photograph; I know it serves me well

Jag älskar dig otroligt mycket älskling.
Du är verkligen mitt allt.
Det finns inga ord som kan beskriva hur glad jag är över att ha dig i mitt liv.
Du tröstar mig när jag är ledsen, och du gör allt för att få mig att må bra.
Älskling, ditt skratt är underbart och får mig alltid att börja skratta själv.

Your the love of my life ♥