Better Times Now
Nu börjar de hända bra saker... äntligen. Känns så skönt att saker och ting börjar lösa sig nu. Fick ett besök imorse av "mamma" och hennes man. Vart så glad och chockad av att dom helt plötsligt kom och hälsade på att så fort jag såg mamma i dörren började jag gråta. Vi har ju inte hörts av nånting sen jag fick de där mailet som jag skrev om i tidigare inlägg. Nu har vi äntligen pratat ut så de känns helt underbart. Har fått mycke mer perspektiv och förståelse för saker & ting.
Fick reda på en grej som gjorde mig lite chockad. "Mamma" berättade att när jag var 11 och bodde hos min "riktiga" morsa och hennes idiot till (f.d) man så hade tydligen "mamma" och pappa börjat förstå att nåntng stämde inte hemma hos morsan och idioten. De "mamma" fixade då var att skriva ett långt brev till socialen och ringde runt till olika myndigheter för att försöka fixa så att jag kunde flytta hem till pappa men de gick inge vidare eftersom att jag bodde kvar hos morsan fram tills slutet av 8:an. Men de berodde inte på att jag inte ville bo hos pappa utan de var för att morsan hade väl på nåt sätt lyckats styra bort allt sånt.
Min första tanke var att nu måste "mamma" prata strunt men när jag tänker efter så kommer jag ihåg att jag snackade med morsan när jag var 11 om att jag ville flytta hem till pappa men hon ville inte de. Visst jag kan förstå att hon inte ville att jag skulle flytta men hon visste vad som pågick hemma så de bästa för mig hade varit att flytta hem till pappa redan då, men på nåt sätt så klandrar jag faktiskt inte morsan.
Nu känns det iaf mycke bättre när vi har pratat ut. "mamma" sa också att jag måste berätta saker när jag känner mig ledsen, arg eller vad det än är. Jag håller mig inne med för mycke saker och de vet jag. Istället för att gråta ut när jag känner att nåt är jobbigt känslomässigt så försöker jag skratta bort de. De säger även min svärmor. Jag vet att jag gör det men det är så jag funkar. Det är ett inlärt beteende som jag byggt upp sen jag var liten, för jag visste att om jag skulle ha sagt nåt till nån om hur det var hemma hos morsan och idioten så hade de "blivit liv i huset" hemma.
Men iaf är som sagt enormt lättade efter att vi rätt ut saker och ting idag jag och "mamma".
Fick reda på en grej som gjorde mig lite chockad. "Mamma" berättade att när jag var 11 och bodde hos min "riktiga" morsa och hennes idiot till (f.d) man så hade tydligen "mamma" och pappa börjat förstå att nåntng stämde inte hemma hos morsan och idioten. De "mamma" fixade då var att skriva ett långt brev till socialen och ringde runt till olika myndigheter för att försöka fixa så att jag kunde flytta hem till pappa men de gick inge vidare eftersom att jag bodde kvar hos morsan fram tills slutet av 8:an. Men de berodde inte på att jag inte ville bo hos pappa utan de var för att morsan hade väl på nåt sätt lyckats styra bort allt sånt.
Min första tanke var att nu måste "mamma" prata strunt men när jag tänker efter så kommer jag ihåg att jag snackade med morsan när jag var 11 om att jag ville flytta hem till pappa men hon ville inte de. Visst jag kan förstå att hon inte ville att jag skulle flytta men hon visste vad som pågick hemma så de bästa för mig hade varit att flytta hem till pappa redan då, men på nåt sätt så klandrar jag faktiskt inte morsan.
Nu känns det iaf mycke bättre när vi har pratat ut. "mamma" sa också att jag måste berätta saker när jag känner mig ledsen, arg eller vad det än är. Jag håller mig inne med för mycke saker och de vet jag. Istället för att gråta ut när jag känner att nåt är jobbigt känslomässigt så försöker jag skratta bort de. De säger även min svärmor. Jag vet att jag gör det men det är så jag funkar. Det är ett inlärt beteende som jag byggt upp sen jag var liten, för jag visste att om jag skulle ha sagt nåt till nån om hur det var hemma hos morsan och idioten så hade de "blivit liv i huset" hemma.
Men iaf är som sagt enormt lättade efter att vi rätt ut saker och ting idag jag och "mamma".
Underbara pappa!
Jag är så glad att jag har pappa i mitt liv. Ringde honom idag för att berätta om den senaste händelsen som gjort mig så tankespridd och ledsen. Berättade att jag känner mig som de svarta fåret i familjen... att jag inte hör till, men pappa är ju så underbar och får mig alltid att må bättre. Han sa att jag ska skita i vad en person skrev i sitt mail och sms. Pappa sa också andra saker som t.ex att jag inte ska gå runt och tänka på att jag skulle vara utanför familjen för det är jag absolut inte, och att han älskar mig. Du är så underbar pappa! Jag svalde som sagt min rädsla och berättade vad jag kände och han vart inte alls arg eller nåt, sa även att jag tycker att vi pratar för sällan och att han borde ringa mig lite oftare. Han höll med mig och tyckte att jag skulle komma förbi oftare och hälsa på.
Saknar faktiskt pappa otroligt mycke, jag är ju fortfarande pappagris trots mina 24år och kommer nog alltid vara de.
Jag älskar dig pappa!
Saknar faktiskt pappa otroligt mycke, jag är ju fortfarande pappagris trots mina 24år och kommer nog alltid vara de.
Jag älskar dig pappa!
PMS
I förra inlägget skrev jag om en person i mitt liv som inte mått särskilt bra, speciellt inte den senaste tiden. I slutet på förra veckan så kom vi fram till varför hon mådde så dåligt.... PMS. Skrattretande när vi kom fram till de. Men skönt att de gått över nu iaf. Hon mår mycke bättre nu, speciellt efter igår.
Jag vet hur det är att själv gå runt och oroa sig över sig själv men när de kommer till andra så blir man mer orolig, jag blir de iaf. Ingen kan någonsin säga att jag är egocentrisk, jag bryr mig alltid mer om andra än vad jag bryr mig om mig själv. Hade jag t.ex. varit rik eller ja haft gott med pengar så hade jag sett till att dom som är mig nära fått de mycke bättre ekonomiskt. Jag försöker så gått de går nu med, fas jag inte har de gott med pengar.
Man ska värna om dom som man håller kär som man brukar säga.
Thank you
Täntke att jag skulle skriva ett lite mera gladare inlägg nu så att det inte bara blir tråkigheter som skrivs här.
Även om jag grubblar mycke över min barndom och min dåliga självkänsla så har jag faktiskt många bra dagar också. I dags läget så kan jag faktiskt säga att jag är mycke starkare som person än vad jag tror själv, och jag har många att tacka för de, självklart min familj, mina vänner (framför allt poopie som faktiskt lyssnar och förstår vad jag pratar om) Sen älsklingen min som alltid finns vid min sida och är helt underbar. Tack till er alla, ni är ovärderliga!
Även om jag grubblar mycke över min barndom och min dåliga självkänsla så har jag faktiskt många bra dagar också. I dags läget så kan jag faktiskt säga att jag är mycke starkare som person än vad jag tror själv, och jag har många att tacka för de, självklart min familj, mina vänner (framför allt poopie som faktiskt lyssnar och förstår vad jag pratar om) Sen älsklingen min som alltid finns vid min sida och är helt underbar. Tack till er alla, ni är ovärderliga!
♥ Älskling ♥
I wanted you to know I love the way you laugh
I wanna hold you high and steal your pain away
I keep your photograph; I know it serves me well
Jag älskar dig otroligt mycket älskling.
Du är verkligen mitt allt.
Det finns inga ord som kan beskriva hur glad jag är över att ha dig i mitt liv.
Du tröstar mig när jag är ledsen, och du gör allt för att få mig att må bra.
Älskling, ditt skratt är underbart och får mig alltid att börja skratta själv.
Your the love of my life ♥
I wanna hold you high and steal your pain away
I keep your photograph; I know it serves me well
Jag älskar dig otroligt mycket älskling.
Du är verkligen mitt allt.
Det finns inga ord som kan beskriva hur glad jag är över att ha dig i mitt liv.
Du tröstar mig när jag är ledsen, och du gör allt för att få mig att må bra.
Älskling, ditt skratt är underbart och får mig alltid att börja skratta själv.
Your the love of my life ♥
