Jag är så glad att jag har pappa i mitt liv. Ringde honom idag för att berätta om den senaste händelsen som gjort mig så tankespridd och ledsen. Berättade att jag känner mig som de svarta fåret i familjen... att jag inte hör till, men pappa är ju så underbar och får mig alltid att må bättre. Han sa att jag ska skita i vad en person skrev i sitt mail och sms. Pappa sa också andra saker som t.ex att jag inte ska gå runt och tänka på att jag skulle vara utanför familjen för det är jag absolut inte, och att han älskar mig. Du är så underbar pappa! Jag svalde som sagt min rädsla och berättade vad jag kände och han vart inte alls arg eller nåt, sa även att jag tycker att vi pratar för sällan och att han borde ringa mig lite oftare. Han höll med mig och tyckte att jag skulle komma förbi oftare och hälsa på.
Saknar faktiskt pappa otroligt mycke, jag är ju fortfarande pappagris trots mina 24år och kommer nog alltid vara de.

Jag älskar dig pappa!