Ge mig råd!
Jag behöver verkligen hjälp, eller råd kanske man ska säga. Jag har ett antal kilon i övervikt och vill mer än gärna bli av med dom, mitt största problem är att få motivation, de låter kanske lite konstigt men så är de. Jag kan gå runt och tänka på att jag måste börja äta mer regelbundet och röra på mig betydligt mycke mer än vad jag gör nu. De betyder inte att jag inte rör på mig utan jag rör på mig varje dag, dock lite för lite kanske. Hur ska jag kunna öka motivationen? Jag vill inte må så här :/ de borde vara tillräcklig med motivation men tydligen så funkar de inte :S
Vad ska jag göra? Snälla någon ge mig tips!
Vad ska jag göra? Snälla någon ge mig tips!
Is It My Turn To Live now?
Börjar mitt helvete vända till nåt positivt nu? Har en grej på gång som kan vända mitt liv enormt mycke, så de känns väldigt skönt. Jag SKA klara av de!
Har fortfarande inte kunnat släppa den där sms/mail händelsen som fått mig att må så dåligt. Jag vill verkligen bara skriva ett mail och skriva precis vad jag tycker och tänker men så finns fortfarande den där oron kvar att de ska bli värre, och de gör att jag inte skriver. Läste syrrans blogg idag och såg att "mamma" (f.d styvmamma) hade kommenterat hennes senaste inlägg.... hon skrev nåt med att syrran min är hennes inspiration och glädje. När jag läste de så kände jag sån avundsjuka, ilska och ledsamhet.
Jag vill också ha en förälder som säger sånt till mig, att jag är deras inspiration, glädje och att dom älskar mig. Jag vet att dom älskar mig men dom säger de inte särskilt ofta... dom säger oftast de när jag har sagt de först. Är det så de ska vara?
Ibland när jag tänker på sånna grejer så tar jag fram mobilen och läser två sms som jag fick av pappa för snart 1 år sen. På det första meddelandet står de "Hej min lilla ros, förlåt om jag inte har hört av mig. Du ska veta att jag tänker på dig varje dag så du vet. Jag ringer sen. PUSS O KRAM PAPPA". Sen direkt efter den så skickade han ett till där de står "P.S Jag glömde en sak på 3 ord, JAG ÄLSKAR DIG". Det är nog dom finaste meddelanden jag någonsin fått. När jag läser dom så känner jag mig verkligen älskad, och man märker att de pappa skrivit kommer från hjärtat.
Har fortfarande inte kunnat släppa den där sms/mail händelsen som fått mig att må så dåligt. Jag vill verkligen bara skriva ett mail och skriva precis vad jag tycker och tänker men så finns fortfarande den där oron kvar att de ska bli värre, och de gör att jag inte skriver. Läste syrrans blogg idag och såg att "mamma" (f.d styvmamma) hade kommenterat hennes senaste inlägg.... hon skrev nåt med att syrran min är hennes inspiration och glädje. När jag läste de så kände jag sån avundsjuka, ilska och ledsamhet.
Jag vill också ha en förälder som säger sånt till mig, att jag är deras inspiration, glädje och att dom älskar mig. Jag vet att dom älskar mig men dom säger de inte särskilt ofta... dom säger oftast de när jag har sagt de först. Är det så de ska vara?
Ibland när jag tänker på sånna grejer så tar jag fram mobilen och läser två sms som jag fick av pappa för snart 1 år sen. På det första meddelandet står de "Hej min lilla ros, förlåt om jag inte har hört av mig. Du ska veta att jag tänker på dig varje dag så du vet. Jag ringer sen. PUSS O KRAM PAPPA". Sen direkt efter den så skickade han ett till där de står "P.S Jag glömde en sak på 3 ord, JAG ÄLSKAR DIG". Det är nog dom finaste meddelanden jag någonsin fått. När jag läser dom så känner jag mig verkligen älskad, och man märker att de pappa skrivit kommer från hjärtat.
Jag älskar dig pappa!
Underneath the hard shell
Jag är inte alltid negativ och deppig som de lätt kan uppfattas i min blogg. Jag har bra dagar också.
När jag träffar nytt folk så uppfattar många av dom mig som en kaxig brud som vet vad hon vill med allt i livet och tar allt med en klackspark, men under ytan så finns det en liten liten tjej som är osäker på precis allt, rädd för att bli dömd av alla. Fast även om jag är osäker så säger jag alltid vad jag tycker och tänker, men rädslan finns fortfarande där. När ska jag lära mig att inte bry mig om vad folk tycker om mig? Fine, om någon inte tycker att jag är trevlig eller ser bra ut så vad spelar de för roll? jag tycker inte att alla människor är trevliga eller ser bra ut.
Rädd för att såra
Nåt som jag hade svårt för när jag var tonåring & liten (och fortfarande har) är att våga säga till mina föräldrar hur jag känner, tycker och tänker med rädsla för att såra dom. Känner också att om jag skulle säga hur jag känner mig om vissa saker så kanske nån tycker att "jag känner fel", eller inte får känna så.
Vet inte hur jag ska göra för att våga säga vad jag tycker och tänker utan att behöva oroa mig över vad andra tycker om det jag känner. Nån som har några förslag?
Vet inte hur jag ska göra för att våga säga vad jag tycker och tänker utan att behöva oroa mig över vad andra tycker om det jag känner. Nån som har några förslag?
