Börjar mitt helvete vända till nåt positivt nu? Har en grej på gång som kan vända mitt liv enormt mycke, så de känns väldigt skönt. Jag SKA klara av de!

Har fortfarande inte kunnat släppa den där sms/mail händelsen som fått mig att må så dåligt. Jag vill verkligen bara skriva ett mail och skriva precis vad jag tycker och tänker men så finns fortfarande den där oron kvar att de ska bli värre, och de gör att jag inte skriver. Läste syrrans blogg idag och såg att "mamma" (f.d styvmamma) hade kommenterat hennes senaste inlägg.... hon skrev nåt med att syrran min är hennes inspiration och glädje. När jag läste de så kände jag sån avundsjuka, ilska och ledsamhet.
Jag vill också ha en förälder som säger sånt till mig, att jag är deras inspiration, glädje och att dom älskar mig. Jag vet att dom älskar mig men dom säger de inte särskilt ofta... dom säger oftast de när jag har sagt de först. Är det så de ska vara?

Ibland när jag tänker på sånna grejer så tar jag fram mobilen och läser två sms som jag fick av pappa för snart 1 år sen. På det första meddelandet står de "Hej min lilla ros, förlåt om jag inte har hört av mig. Du ska veta att jag tänker på dig varje dag så du vet. Jag ringer sen. PUSS O KRAM PAPPA". Sen direkt efter den så skickade han ett till där de står "P.S Jag glömde en sak på 3 ord, JAG ÄLSKAR DIG". Det är nog dom finaste meddelanden jag någonsin fått. När jag läser dom så känner jag mig verkligen älskad, och man märker att de pappa skrivit kommer från hjärtat.