Fick ett sms nyss som gjorde att jag börjar tänka på om min familj verkligen bryr sig om mig och älskar  mig. Pappa har en massa kort uppsatta på väggen i vardagsrummet... utav alla dom korten (och det är en hel del) så finns jag med på TVÅ av dom. Antalet kort på min lillesyrra är väl säkert 10-11 eller nåt sånt. Hemma hos min "mamma" (f.d styvmamma, lillesyrrans mamma) så finns det en massa kort på min syrra (skolkort från det att hon var 6 fram tills nu när hon är 16, snart 17) som täcker stor del av ena väggen i vardagsrummet. På en annan vägg i vardagsrummet sitter det en massa andra kort också, jag finns med på ETT eller om det är TVÅ kort. Poängen med att jag skriver det är för att "mamma" säger att jag räknas som hennes riktiga dotter också för att hon har varit med i mitt liv sen jag var typ 2år.

Vilket fint sätt av både pappa och "mamma" att visa de på... INTE. Brukar nån utav dom ringa mig? NEJ. Visst pappa ringer väl nångång och klagar över att jag aldrig hör av mig. Är det JAG som ska höra av  mig bara eller?

Jag och "mamma" brukade maila varandra för att kolla läget, men av någon anledning så¨slutade vi med de... vet inte om det är mitt fel eller hennes fel, eller om det är bådas?

Morsan (min riktiga mamma eller vad man nu ska säga) hör aldrig av sig heller, när hon väl gör de så klagar hon bara på en massa saker som hänt henne).

Jag känner mig utanför familjen, de svarta fåret. Det känns som att alla bryr sig mer om min syrra....