Kan inte sluta tänka på de där "sms:et från helvetet". Det fick mig verkligen att må dåligt, men samtidigt så känner jag ilska. Jag svarade iaf via ett mail tillbaka och bad om ursäkt. Kan inte hon lyfta luren och säga det hon skrev (fast på ett trevligare sätt) så tänker inte jag göra det heller, därav ett mail. Visst de kan verka väldigt omoget men om man vänder på det hela så är det mer omoget av en som faktiskt är 18 år äldre än mig att skriva ett sånt sms som jag fick.

Jag är helt säker på att de inte blir några roliga drömmar i natt, som vanligt när jag inte mår bra eller när det har hänt nåt mindre bra under dagen som jag grubblat på.